#Året2017

Jag är sällan personlig i denna blogg men jag känner att jag måste avsluta just detta år med ett mycket personligt inlägg. För 2017 har verkligen varit ett ytterst personligt år för mig. Ett år som för evigt kommer ligga mig varmt om hjärtat som det absolut bästa. 

Januari och februari
(null)

(null)

(null)

(null)

Jag började året med inställningen att allt skulle vara kul under 2017. Att varje dag skulle innebära en anledning att fira. Därför inledde jag året med festaste resan - 48 h i Tokyo! Helt magiskt och jag kommer för evigt vara tacksam för att Sabina tog med mig. 
Vi drog också med våra föräldrar på musikal och koreansk mat. För en gångs skull var jag hemma på C’s födelsedag och även den firades i Malmö. Sen kom februari och jag drog iväg på min sista bröllopsvisning i Sthlm. Jag njöt av att komma iväg en sväng men kom också fram till att jag var klar som modell nu. 

Mars och april 
(null)

(null)

(null)

(null)

I mars började jag känna mig konstig och hoppet, om ett växande frö i magen, tändes. För oss har resan till barn varit snäppet längre så lyckan var såklart enorm! Jag fick mage tidigt och började kräkas redan i vecka 5 så det var kämpigt att dölja vår nyhet. Samtidigt hade jag en väldigt stressig jobbtid med både företagsjobb och en musikal som skulle få se dagens ljus. Men vad gjorde det när det vackraste hjärtat i världen hade börjat ticka i min mage! 
Vi passade även på att fira svärmor i Sthlm med musikal och mys. Personligen var jag ytterst nöjd att vi bodde på bästa Haymarket eftersom jag spenderade största delen av helgen på hotellet, haha! 

Maj och juni 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Så kom värmen och jag kunde äntligen börja äta igen! Det var möhippor var och varannan helg, sommarkvällarna var magiska och min mage växte i takt med min oro. En fin vän gifte sig och själv nollade jag för tredje gången. Min trettioårsdag firade jag med min kärlek i Köpenhamn och sen med middag hos mamma. Helt perfekt! 

Den 30:e juni fick min oro äntligen stillas lite (för stunden iaf) då vi äntligen fick kika in på henne i magen. Och ja, där låg en HON! Jag som var bombsäker på att det var en kille! Äntligen blev vårt mirakel officiellt och OJ vilka underbara gratulationer vi fick! 

Nä, hörruni, detta blir långt.. vi får fortsätta i nästa inlägg! 

Puss så länge! 

#2017
0 kommentarer