#Året2017

Jag är sällan personlig i denna blogg men jag känner att jag måste avsluta just detta år med ett mycket personligt inlägg. För 2017 har verkligen varit ett ytterst personligt år för mig. Ett år som för evigt kommer ligga mig varmt om hjärtat som det absolut bästa. 

Januari och februari
(null)

(null)

(null)

(null)

Jag började året med inställningen att allt skulle vara kul under 2017. Att varje dag skulle innebära en anledning att fira. Därför inledde jag året med festaste resan - 48 h i Tokyo! Helt magiskt och jag kommer för evigt vara tacksam för att Sabina tog med mig. 
Vi drog också med våra föräldrar på musikal och koreansk mat. För en gångs skull var jag hemma på C’s födelsedag och även den firades i Malmö. Sen kom februari och jag drog iväg på min sista bröllopsvisning i Sthlm. Jag njöt av att komma iväg en sväng men kom också fram till att jag var klar som modell nu. 

Mars och april 
(null)

(null)

(null)

(null)

I mars började jag känna mig konstig och hoppet, om ett växande frö i magen, tändes. För oss har resan till barn varit snäppet längre så lyckan var såklart enorm! Jag fick mage tidigt och började kräkas redan i vecka 5 så det var kämpigt att dölja vår nyhet. Samtidigt hade jag en väldigt stressig jobbtid med både företagsjobb och en musikal som skulle få se dagens ljus. Men vad gjorde det när det vackraste hjärtat i världen hade börjat ticka i min mage! 
Vi passade även på att fira svärmor i Sthlm med musikal och mys. Personligen var jag ytterst nöjd att vi bodde på bästa Haymarket eftersom jag spenderade största delen av helgen på hotellet, haha! 

Maj och juni 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Så kom värmen och jag kunde äntligen börja äta igen! Det var möhippor var och varannan helg, sommarkvällarna var magiska och min mage växte i takt med min oro. En fin vän gifte sig och själv nollade jag för tredje gången. Min trettioårsdag firade jag med min kärlek i Köpenhamn och sen med middag hos mamma. Helt perfekt! 

Den 30:e juni fick min oro äntligen stillas lite (för stunden iaf) då vi äntligen fick kika in på henne i magen. Och ja, där låg en HON! Jag som var bombsäker på att det var en kille! Äntligen blev vårt mirakel officiellt och OJ vilka underbara gratulationer vi fick! 

Nä, hörruni, detta blir långt.. vi får fortsätta i nästa inlägg! 

Puss så länge! 

#2017
0 kommentarer

#Tiden går

Ja, tiden har gått mina vänner, och jag har lyst med min frånvaro. Mycket har hänt och kanske är det anledningen till att jag inte spenderat tid här. Jag har gift mig, gått in i sista delen av graviditeten och sommaren är slut. Samtidigt har vi renoverat, gått på andra vänners bröllop och försökt ha lite ledigt. Det har med andra ord gått i ett. 


Så varför har jag inte hunnit blogga då? Eller kanske, prioriterat att blogga, that is? Ja, bra fråga. Det enda svar jag kan komma på är att jag helt enkelt har behövt vara närvarande i den verkliga världen. Mitt huvud har liksom varit fullt av verklighet. Av att njuta, ta in och förstå vad det är som händer. Det har varit helt sagolika veckor men OJ så omtumlande! 

Men nu då? Ja, tanken är att jag ska jobba ytterligare sex veckor. Här hemma håller vi på att renovera barnrum och försöker landa i att vi ska bli tre. Det är så extremt omvälvande, så svårt att fatta! Trots att hon lever rövare i magen och jag är ganska stor vid detta laget, så är det så märkligt. Men härligt. 

Jag har som mål att göra ett litet schema över mitt bloggande. För att komma igång igen liksom. Samtidigt har jag bestämt mig för att ställa rimliga krav på mig själv och låta lusten styra. Jag tror det blir bra, och jag hoppas ni finns kvar här hos mig. 

Så för nu - vi ses strax igen! Dagens inlägg måste ju avslutas med en bild från den hittills bästa dagen i mitt liv. Och ja just det, nu heter jag ju BACKE i efternamn! Jippi! 


Bröllop framtid mitt liv sommar
0 kommentarer

#Tomheten

Idag är det lördag. Första dagen på mitt påsklov. Jag borde vara överlycklig, men istället känner jag bara tomhet. 


Igår hände det som inte får hända. Oskyldiga föll offer för de ondaste av makter, nämligen de vi inte rår på, de som gömmer sig mitt ibland oss, som planerar i tysthet. Och nej, jag pratar inte om muslimer och inte heller om någon annan grupp av människor eller religion. Man måste nämligen tänka på det när det gäller terror - ingen religion står bakom terror och terror drabbar hela världens folk. De som dödas eller skadas av terror är inte planerade offer. De är människor av olika kön/ålder/religion/bakgrund som faller offer för de som just för stunden vill sätta skräck i oss. För de som vill inkräkta på vår trygghet. Terror är en känd krigsföring som alla religioner använt sig av, och tyvärr ibland lyckats med. Så idéer om att detta som hänt i Sthlm skulle ha med flyktingkrisen att göra, eller på något sätt skulle hänga ihop med vem som får lov att bo i Sverige, undanbedes vänligen men bestämt. 

Självklart tänker man idag på gårdagens offer. Så ovärdigt, så onödigt och så hemskt. Mina tankar är hos era anhöriga. Samtidigt försöker jag, av all min makt, tänka att vi kan besegra detta. Att kärleken kommer vinna även denna gång, och att vi kommer resa oss starkare än någonsin. Inte för att bekämpa ett krig, inte för att bygga murar i vårt fantastiska samhälle, utan bara för att fortsätta. Fortsätta ta hand om detta underbara land, våga vara öppna, våga älska och våga bjuda in i vår gemenskap. Vi har ett fantastiskt land och det kommer säkert få utstå hemskheter fler gånger men vi kommer alltid resa oss. För visst såg vi också tonvis av kärlek igår? Och människor som sträckte ut sina händer för att hjälpa med allt de kunde? Sverige är och förblir ett kärlens- och gemenskapens land. Jag är så tacksam att få bo just här, idag och alla andra dagar. Det kommer jag alltid vara. 

Ta hand om er. 




Kärlek
0 kommentarer